idag när jag var inne en gravid tjejs blogg, samma ålder som oss, så kände jag bara en känsla av tomhet :/ hur de verkligen fattas oss något. Tårarna brände bakom ögonlocken... varför vill de sig aldrig? I över ett år nu :/ Vi vill verkligen ha våran älskade lilla plutt här... 

är så jäkla lycklig åt de som har sina pluttar... Robin och jag vill så himla gärna dela med oss av våran kärlek till ett gemensamt barn. Vad jobbigt det känns när man vet och känner av att det verkligen saknas något stort vid ens sida. 
Men.. nu så ska vi väl försöka ta de lugnt som många skriver till oss att inte tänka så mycket på det.. Tyvärr är de lättare sagt än gjort...

Tack alla som stöttar och finns för oss. Betyder mycket!